Mitt liv som Sanna

Hallå där!! Har inte skrivit på några dagar nu har haft fullt upp med annat. Jag har tillbringat två dagar på sjukhuset med blandade känslor. I måndags va jag och mamma in till ks för att skriva in Thyra på operatiosavdelningen, det gick bra men hon grät nästan hela tiden, så fort hon såg någon med blå kläder i alla fall. Då fick vi träffa läkarn som skulle operera henne och då kände jag mig ganska så trygg han verkade vettig. Men från att jag satte mig i bilen för att åka in till sjukan, mådda jag illa och kände mig snurrig, utan mamma hade det inte gått för jag klarar verkligen inte av sjukhus, har svårt att vara den tuffa, speciellt när det handlar om saker som gäller Thyra, men så fort vi åkte där ifrån blev det bättre.

Igår  fick vi gå upp kl sex för att göra i ordning Thyra och oss själva, vi fick tid kl 8 inne på ks. När vi kom dit gick allt ganska så fort, hon fick en säng och åkte ner till narkosavdelningen, där blev det lite fel för jag visste inte om jag fick följa med ner, egentligen är det bara en förälder som får vara med när dom ska sövas så jag vände vid hissen och gick till väntrummet men fick inte säga hej då ordentligt till Thyra. Men när sköterskorna kom upp igen skicka dom ner mig för hon skrek efter mig. Så jag skynda mig ner och fick sitta där med Andreas och Thyra och läsa bok och göra massor av saker för att hon skulle hålla sig lugn. Det gick bra tills hon fick lugnande hon vart väldigt lugn men det var obehagligt samtidigt som vi hade jätte kul ett tag för hon satt och skratta massor.
Men sen va det dax och Andreas tog Thyra med sig in och jag fick gå ut, jag trodde inte jag skulle reagera så stark för jag vara väldigt lugn hela dagen men när jag väl kom ut brast det, speciellt när  jag ringde mamma. När hon blivit sövd kom Andreas ut och vi gick ner till mamma och det var verkligen jobbig, det tog bara en kvart ungefär men kändes som en evighet. Själva grejen att lämna sitt barn helt själv med människor man inte känner är helt sjuk, det är inte normalt så det var väldigt jobbigt, jag tacka gud för att det bara var i en kvart, hade det vart längre hade jag gått under. Men det var skönt att se henne igen efter, hon hade inte ont, hon var bara väldigt trött och rädd, men efter 20 minuter var hon sitt gammla jag igen och sa att hon ville gå hem. Hon är så tuff och stark min lilla tjej varken jag eller Andreas är så starka vet inte vem hon fått det av :) men två timmar senare satt vi i bilen hem och nu har vi bara väldigt svårt för att byta plåster på henne, den är ganska stor och täcker stora delar av hals och kind men vi mutar med allt för att det inte ska bli infekterat igen.

Nu är vi så lättade båda två och alla i vår närhet.. Är fruktansvärt trött för sömnen har inte vart den bästa dom senaste veckorna och nu när allt är över så sköljer tröttheten över mig som en stor stor våg, jag vill bara lägga mig och inte vackna på några dagar. Men vardagen måste man hantera även om man är sjukt trött så imorgon är det skola igen bläää vill bara ha helg och lov.