Mitt liv som Sanna

Japp då är vi hemma igen eller ja i sylta. Det är lättare att vara här eftersom att Thyra ska vara här medans killarna kämpar sig ut.

Då va det som vanligt då, tre olika läkare med tre olika uppfattningar på situationen. Vi fick åka hem idag igen, bara +1 i protein och det var ingen fara, blodtrycket ligger inte farligt högt men pendlar fortfarande så jag fick en blodtrycks medicin som ska hålla trycket på en jämn nivå och jag har inte vågat ta den än för i bruksanvisningen står det att man ska vara försiktig om man har astma, läkaren sa att det går bra men har liite svårt att lita på någon på ks för tillfället. Ska väl ta den ikväll tänkte jag för jag vill ju inte att trycket ska stiga nu när jag är hemma eftersom att jag kan bli väldigt dålig då. Men ingen igångsättning och både jag och andreas är så besvikna även om jag visste att dagens läkare skulle säga något helt annat än vad han i fredags sa. Vi har gått på fredagens läkares ord om att bli igångsatt innan imorgon och så kommer en annan läkare in och säger att allt ser bra ut, ger mig en tablett och sen får vi åka hem, Andreas ifrågasatte lite saker och läkaren vart minst sagt upprörd och sa då att vi kunde få vara kvar tills imorgon för då har jag undersökningar på ks IGEN men varför ska vi ligga kvar där när vi inte behövde det från början och hade vi stannat hade det mer kännts som att vi var en belastning.

 Jag gillar inte ks och kommer inte föda ett enda barn till där efter det här. Jag är bara så nedstämmd och trött på allt jag har liksom slutat bry mig, orkar inte bråka med varje jävla läkare vi träffar för det är på nått sätt nog nu. I tre veckors tid har vi vart på förlossningen två gånger och blivit stoppade när värkarna satt igång av sig själv, blivit flyttad en gång till sös och därifrån blivit skickad tillbaka till ks för kontroller som visade högt blodtryck och protein i urinet och inkäggning över natten för att sen bli hemskickad dagen efter för att jag helt plötsligt inte har mer än +1 i urinet och det är normalt. Blir beordrad att gå till min mvc på fredagen alltså två dagar senare och väl där visar det +3 i urinen och högt blodtryck så jag blir skickad till ks förlossning för kontroll och får träffa en läkare som jag för första gången får respekt för då han tycker att vi ska sättas igång, varför vänta tills det händer något med mig eller killarna om man nu inte vet varför allt går så upp och ner för mig, halleluja! Blir då inlagd över helgen och får träffa en ny läkare i lördags som säger att jag bara är i vecka 36 och det finns ingen anledning att ha brottom för mig är det ingen fara med och sen träffa ny läkare som skickar hem mig idag för att åka tillbaka imorgon och göra tester och ultraljud.

Helt ärligt det är sjukt hur man blir behandlat, något är det ju som inte stämmer och jag är i vecka 36+2 nu och får inte gå längre än 38 varför ska jag behöva göra allt det här och bli helt utmattad för att om en vecka inte kunna genomföra en förlossning för att min kropp är helt slut och jag med. Men som sagt jag orkar inte bråka, jag ska inte behöva tjaffsa ut mina barn, dem är färdiga nu och klarar sig alldeles utmärkt utanför magen nu. JAG ORKAR INTE MER NU!!!!! verkligen jag orkar inte mer.

En vårdag spenderas bäst på en brygga vid vattnet i lillsjön. Efter att ha vilat en stund i mammas säng upptäcker jag att alla har gått ner till vattnet för att fiska. Mysigt va det och vi som deltog var Andreas, Emil, Mickis, Liam, Thyra, Linus, Greken och jocke dem tre sistnämda var dock lite lulliga och smått dryga haha nej då så va det så klart inte men med en gitarr och lite fiskesaker kan man visst ha en väldigt trevlig dag. Killarna ligger fortfarande kvar i magen och vi har nu bestämt oss för tt föda på danderyd istället för ks och det är väl det som hänt på den fronten, nu massa bilder från bryggan igår.






 











Det kommer nog lite fler bilder senare för nu ska jag gå ut i solen.


 

Ibland när jag är ensam och har massor av tid att tänka på, brukar jag tänka massor på hur jag vill att mitt liv ska se ut flera år fram. Jag och Andreas har helt klart samma mål med våra liv, vi vill exakt samma saker och det är väl därför det känns så bra med oss, hur mycket vi än bråkar eller tycker olika om saker så löser vi det för vi har liksom bara bestämt oss för att det alltid ska vara vi. När jag började träffa Andreas för ungefär fem år sen så visste jag direkt att det var honom jag ville dela resten av mitt liv med, det låter kanske jävligt tidigt jag var ju bara 19 år ( nu låter jag gammal också) men jag bara visste. De flesta som är 19 år tänker kanske inte så eller på det saker jag tänkte på, då är det nog mest fest som gäller. Andreas är en person som jag känt som liten och som alltid alla vetat vem han är och under högstadiet tror jag inte vi sa ett ord till varandra. Men sen helt plötsligt så var han bara där och då trodde jag aldrig att vi skulle gå så här långt och ha tre barn och drömma om hur vi vill ha det i framtiden.

Andreas vill helst bo i hus nu, han vill ha ett hus men det får vänta tills jag är klar i skolan och fått jobb. Jag siktar på att vara klar i skolan nästa sommar och hoppas verkligen att jag gör det. Men vi har redan bestämt hur vi ska pussla ihop det hela med två barn som ska vara hemmas med, denna gång kommer Andreas få vara lite pappaledig i alla fall. När jag sen fått ett jobb och blivit fast anställd ska vi leta efter ett hus, vi sitter redan nu och drömmer. Andreas vill väldigt gärna bo i sylta där min mamma bor, inte för att just hon bor där, mer för själva lugnet som är sylta, nära till vatten, bra skola och dagis och på vintern finns en perfekt liten backe att åka pulka i man behöver liksom inte vara orolig för att släppa ut barnen. Jag tycker också om sylta väldigt mycket men kan väl tänka mig att bo kvar i bro. Vi flyttar nog i alla fall inte längre än kungsängen, sorry pappa :) men när körkortet är klappat och klart så kommer vi mycket oftare jag lovar.

Om ungefär två år står vi förhoppningsvis på min farbrors brygga i Eskilstuna eller i en kyrka och gifter oss, Andreas tror att han ska få vara med och bestämma hur min klänning ska se ut, det kan ju han få tro haha. Men vi vet i alla fall att vi vill det, nu skulle ju inte sitta helt fel men man vill ha lite pengar sparat så man kan få ett fint bröllop också. Vi vill åka på massor av resor tillsammans och bara mysa och ha det kul, vi drömmer om resor ofta.

Om några veckor har vi två bebisar hos oss, helst nu får de komma. Vi längtar massor och jag kan knappt vänta tills alla våra barn är så stora så att det blir fotbollscuper, innebandymatcher, ridlektioner och träningar i alla dess slag. Både jag och Andreas längtar ganska mycket till det tror jag, tror till och med att Andreas vill bli tränare åt något lag om nu våra barn väljer att spela i lag. Det är så mysigt att få ligga och drömma om sånt, om hur det kan se ut i framtiden. Det är mysigt att ligga och prata med Andreas om det, hur vi ska bygga och renovera och åka på matcher och träningar och uppvisningar. Vi är nog ganska mogna 23 åringar jag och Andreas fast vi har några vänner med barn och barn som är på väg som tänker lika så det kan ju vara därför. Så hoppas vi att vi kommer ha det i alla fall, Lovely!! Tänka sig att man kan hitta någon så tidigt i livet som vill samma saker som en själv, det är när vi pratar om det som jag också inser att jag inte kunnat få ett bättre liv, jag har inget som jag ångrar. Jag är 23 år och har världens finaste pojkvän som har gett mig världens finaste dotter och som snart har två underbara pojkar i famnen, hur kan man ha sådan tur? Jag hoppas jag får ha det så här bra länge, länge, länge!!!!

Jag älskar min familj så himla mycket!







Det finsate jag har.

Idag är det väldigt fint väder, jag ska bara fixa till mig lite och sen bege mig mot mamma. Det är nämligen så att Thyra helt plötsligt vid fem igår bestämde sig för att hon inte ville vara hemma, hon skulle till sin mormor. Jag försökte förklara att vi kunde åka dit idag när vi vaknat för igår hade vi middagsgäster i form av Sandra och Tobbe så vi kunde inte åka till mormor då. Då bryter hon ihop och börjar gråta och tjata om klackskor och klänningar, det är det första hon gör när vi kommer till mamma, byter till olika klänningar som mamma har hemma. Jag sa att hon fick ringa mormor och fråga om hon fick sova där, vilket jag trodde att hon inte skulle göra men det gjorde hon. Thyra ringde och grät till mormor och frågade om hon kunde hämta henne så hon fick sova där, mamma trodde att vi hade bråkat jag och Thyra för hon var verkligen ledsen men näe hon ville tydligen inte vara hemma med sin mamma och pappa. Nu blev hon helt plötsligt så stor, bestämmer själv vad hon vill göra på helgen och inte vilja vara hemma med sin mamma :( Men hon har haft det roligt och snart ska jag dit och dyrka solen och få lite färg så jag kanske kan se levande ut denna förlossning.

Igår kväll kände jag mig konstig i hela kroppen, trodde nästan att det skulle sätta igång i natt. Mådde illa och hade ont i svanken och var bara konstig. När vi gick och la oss så tog det två timmar för mig att somna för att det kändes så konstigt, jag låg bara och vänta på att något skulle sätta igång men nej inte den här natten heller. Det ska bli så spännande när det väl händer något men jag har helt glömt bort hur det känns, mina sammandragningar har ändrats, dem är mer obehagliga och varje gång det kommer en känns det som att lungorna trycks upp i halsen och jag får svårt att andas ett tag, så kom igen nu då tryck på lite där inne. Nu ska jag duscha och sen far jag till sylta.



Hoppas alla får en bra dag.

Allt ser fortfarande bra ut i magen, killarna mår bra och jag mår bra. Det börjar bli tungt nu och jag slänger snart in handuken men jag ska inte klaga för varje dag som går ökar chanserna för att slippa ligga på sjukan en längre tid så det är ju bra. Magen är bara så jävla stor just nu och jag känner mig knappast vacker och fräsch just nu,  men någon vecka till kan jag väl stå ut.  Får se om killarna prickar in ngon av födelsedagarn denna månad, den 11 och 18 är det födelsedagar så ska väl hålla igen då. Idag går jag in i vecka 33 (32+0) så jag har lyckats gå länge. Idag ska vi till simhallen och senare ikväll kommer besök, jag är trött och orkar inte skriva mer men ni kan få en bild från vecka 32 på min mage som fina Sandra tagit.



Hoppas alla får en trevlig dag.