Mitt liv som Sanna

Japp då är vi hemma igen eller ja i sylta. Det är lättare att vara här eftersom att Thyra ska vara här medans killarna kämpar sig ut.

Då va det som vanligt då, tre olika läkare med tre olika uppfattningar på situationen. Vi fick åka hem idag igen, bara +1 i protein och det var ingen fara, blodtrycket ligger inte farligt högt men pendlar fortfarande så jag fick en blodtrycks medicin som ska hålla trycket på en jämn nivå och jag har inte vågat ta den än för i bruksanvisningen står det att man ska vara försiktig om man har astma, läkaren sa att det går bra men har liite svårt att lita på någon på ks för tillfället. Ska väl ta den ikväll tänkte jag för jag vill ju inte att trycket ska stiga nu när jag är hemma eftersom att jag kan bli väldigt dålig då. Men ingen igångsättning och både jag och andreas är så besvikna även om jag visste att dagens läkare skulle säga något helt annat än vad han i fredags sa. Vi har gått på fredagens läkares ord om att bli igångsatt innan imorgon och så kommer en annan läkare in och säger att allt ser bra ut, ger mig en tablett och sen får vi åka hem, Andreas ifrågasatte lite saker och läkaren vart minst sagt upprörd och sa då att vi kunde få vara kvar tills imorgon för då har jag undersökningar på ks IGEN men varför ska vi ligga kvar där när vi inte behövde det från början och hade vi stannat hade det mer kännts som att vi var en belastning.

 Jag gillar inte ks och kommer inte föda ett enda barn till där efter det här. Jag är bara så nedstämmd och trött på allt jag har liksom slutat bry mig, orkar inte bråka med varje jävla läkare vi träffar för det är på nått sätt nog nu. I tre veckors tid har vi vart på förlossningen två gånger och blivit stoppade när värkarna satt igång av sig själv, blivit flyttad en gång till sös och därifrån blivit skickad tillbaka till ks för kontroller som visade högt blodtryck och protein i urinet och inkäggning över natten för att sen bli hemskickad dagen efter för att jag helt plötsligt inte har mer än +1 i urinet och det är normalt. Blir beordrad att gå till min mvc på fredagen alltså två dagar senare och väl där visar det +3 i urinen och högt blodtryck så jag blir skickad till ks förlossning för kontroll och får träffa en läkare som jag för första gången får respekt för då han tycker att vi ska sättas igång, varför vänta tills det händer något med mig eller killarna om man nu inte vet varför allt går så upp och ner för mig, halleluja! Blir då inlagd över helgen och får träffa en ny läkare i lördags som säger att jag bara är i vecka 36 och det finns ingen anledning att ha brottom för mig är det ingen fara med och sen träffa ny läkare som skickar hem mig idag för att åka tillbaka imorgon och göra tester och ultraljud.

Helt ärligt det är sjukt hur man blir behandlat, något är det ju som inte stämmer och jag är i vecka 36+2 nu och får inte gå längre än 38 varför ska jag behöva göra allt det här och bli helt utmattad för att om en vecka inte kunna genomföra en förlossning för att min kropp är helt slut och jag med. Men som sagt jag orkar inte bråka, jag ska inte behöva tjaffsa ut mina barn, dem är färdiga nu och klarar sig alldeles utmärkt utanför magen nu. JAG ORKAR INTE MER NU!!!!! verkligen jag orkar inte mer.