Nu är jag livrädd
Det gick väl bra hos läkarn, han tog oss på fullaste allvar. Hela besöket kändes lite obehagligt samtidigt som jag blev glad över att han faktsikt lyssna. För det första är det mycket trevligare där än det någonsin kommer vara på vårdcentralen. Vi fick vänta i tio minuter innan vi kom in till doktorn, där inne började han klämma och känna på hennes knöl och han kände även en till bakom den första, han sa inte så mycket utan skrev mest på sin data och det va det som börjad orora mig, vi va där inne i en halvtimme och han skrev väldigt mycket av den tiden, Andreas fick till och med fråga honom va han trodde för att han skulle säga nått, han tror att det är en infektion som man måste ta hand om. Men han ville skicka oss vidare helst idag och senast på måndag, där blev jag orolig igen för att det var så väldigt brottom, misstolka mig inte jag tycker att det var jätte bra och skönt att han verkligen tog det på allvar för är det något jag har varit så är det orolig.
Hon ska ta massa blod prover och är numera för stor för stick i fingret så nu ska dom börja i armvecket riktigt läskigt, andreas klarar inte av det. Jag tror alltid de värsta och har alltid gjort, vart väldigt orolig att den där infektionen som läkarna säger att det är egentligen visar sig vara något helt annat och det är det som skrämmer mig otroligt mycket.
När sköterskan ringde upp oss för att berätta att vi fått en tid hos öron,näsa, hals läkarn så frågade Andreas om det var något vi behövde vara oroliga för, hon sa då att det är vanligt att små barn får knölar eller infektioner i lymfkörtlarna och att dom har i alla fall två barn per termin som har liknade bölder som Thyra men nu kommer det stora men och det som knäckt mig, det finns en liten liten chans att det är något allvarligare än bara en infektion men att vi inte skulle oroa oss för det men hallå om det nu bara är en infektion varför nämner hon ens det, att det finns en chans, jag är så jävla rädd just nu det finns inget som kan mäta sig med den rädslan jag känner just nu, vill bara gråta och stänga in mig, jag vet att det säkert inte är något, men om man har en känsla i kroppen som säger annat så kan man inte göra annat än att bli rädd.
Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra alla säger ratt jag inte ska tänka på det och att det inte är något farligt, men ingen kan förstå hur tankarna går runt i huvudet på mig och hur jag känner, men om jag ställer in mig på det värsta så är det lättare att hantera det och dessutom blir jag enormt glad om det visar sig vara en infektion. Alla som har sett hennes knöl förstår min oro, det kan inte vara möjligt att det ska se ut så. Jag är verkligen verkligen verkligen livrädd just nu och jagkan inte sluta tänka på det, jag kan inte. Nu hoppas jag verkligen att det går bra på måndag, min lilla älskade trollunge, fan va hon ska få stå ut med saker, hon är mer sjuk än frisk och det känns som hon äter penecillin varannan vecka jag blir så trött på det här kan hon inte bara få vara frisk och kry. Älskar henne så mycket.
Nej nu måste jag gå och skärpa till mig, det är ingen fara, det är ingen fara försöker intala mig det. Hoppas att alla aft en bättre dag än mig. Sov gott!
