Nu va det ett tag sen.
Hej hej.
Som sagt vår data har vart på lagning och nu äntligen är den fixad och som ny. Den har egentligen vart hemma i en vecka men jag har inte orkat skriva. Det har hänt en del sen jag skrev sist. Jag och Andreas har nu vart tillsammans i hela fyra år, det är inte illa pinkat. Andreas har överraskat mig med att tatuera in mitt namn på bröstet, jag tänkte lägga in en bild på den senare ikväll. Den vart i alla fall jättefin och jag blev väldigt glad och nu är han märk för livet med mitt namn hihi. Andreas och svärmor har fyllt år och är nu ett år äldre. Thyra har börjat på "dans", varje lördag får hon ta på sig sina balletkläder och lyckan är total. Det går så fort, hon har blivit så stor och varken jag eller Andreas hänger med, det känns som att det var för en vecka sen hon inte hade hår på huvudet och knappt kunde gå, min lilla skrutt. Jag har svårt att klippa navelsträngen så hon sover med oss varje natt, men ikväll har hon gått med på att somna i sin egen säng, det är nog bra om vi börjar med det innan pojkarna kommer.
Min mage växer och växer och jag lovar att vissa dagar vill jag bara kasta in handuken och inte vara med längre, jag står inte ut och jag letar febrilt efter bloggar eller andra tvillingmammor som känner eller har känt samma sak under deras graviditet, jag känner nästan skam över att jag tycker att det är jobbigt just nu. Magen är stor och klumpig, spänner och om jag ska vara helt ärlig är jag orolig för att den bokstavligt tala ska spricka, mamma har försäkrat mig om att det inte kan hända men vem vet. Min kropp pallar i alla fall inte trycket, jag är svag och klen och känner mig lite halvt dålig över att jag faktiskt inte klarar så mycket som jag trodde, i vanliga fall hatar jag att ligga hemma hela dagarna och bara såsa, inte göra någonting är det värsta som finns, absolut det värsta jag vet men nu förtiden vill jag bara sova och befinna mig i liggande läge. Det gör mig ledsen ibland och ibland mest förbannad men kroppen orkar inte. Och nu har jag bara ungefär 18 veckor kvar, hur ska det här sluta. Jag vill be om ursäkt till mina nära och kära om det är så att jag klagar för mycket men just nu vet jag faktiskt inte hur jag ska klara det här, jag vet inte hur jag ska stå ut. Kan man inte bara få bebisarna levererade hem till dörren och sen bara vara världens bästa mamma. Jag kanske låter negativt men jag är förstås överlycklig, jag vill bara spola fram tiden lite så att dem kan komma ut. På dagarna sitter jag och byter sittläge en gång i minuten, för det liksom kryper i benen efter ett tag och ryggen värker och på nätterna är det absolut värst, måste ha en kudde under magen och en bakom ryggen och ändå gör det ont och sammandragningar kommer tätt. Men men jag tror att det växer mycket där inne nu för jag har ändå haft en lång paus på några veckor där jag mått ganska bra så jag hoppas att det kommer tillbaka snart.
Imorgon ska vi till mvc och lyssna på hjärtana, ska bli spännande. På torsdag ska jag på ultraljud och mamma ska få följa med och titta på pojkarna för Andreas ska jobba, jag hoppas att dem ligger som sist med huvudet neråt och att dem mår bra båda två. Vi var på ett ultraljud för lite mindre än två veckor sen. Då såg allt bra ut men Tristan hade växt ifrån Texas lite så jag är orolig att det glappet ska ha ökat. Varje ultraljud är också en påfrestning av kroppen då jag inte kan ligga på rygg för länge utan att få ett blodtrycksfall, så det blir sidan den här gången så hoppas vi att det jag slipper ett sånt till.
Nu ska jag sluta klaga och bara vara glad, men måste få skriva när jag inte mår bra också för det är en ända stor bergochdalbana just nu, jag är överlycklig men livrädd och känner mig som en flodhäst eller mer en pinne med en medicinboll på magen och vem vill ligga med en sån nja jag vet inte riktigt ingen kanske haha.
Jag har beställ en sak till mig och Andreas som jag har velat ha så länge, en varsin voodolls :)
Andreas fick den här som ska ge honom framgång och lycka, tänkte att han behövde den då han vill satsa på jobbet och han förtrjänar lite framgång :)
(www.voodolls.se)
Och jag tog en som ger mig kraft att vara en tålmodig och bra mamma som tar hand om barne och sig själv, kände att jag behövde det nu när man ska bli trebarns mamma :)
(www.voodolls.se)
Och Andreas får snart på posten sin present från mig och det är ett halsband med Thyra och bebisarnas namn på, väldigt fint och han va med och bestämmde.
Nu ska jag fortsätta vila och plugga lite och idag kanske jag till och med hänger och tvättar lite tvätt, det lilla jag orkar bidra med här hemma.
Hoppas alla får en bra dag, ikväll kommer bilder på magen och Andreas nya tatuering.
Haha vilka roliga dockor!! =)
Nu är jag inte någon mamma själv, men jag har läst många bloggar och har många bekanta som varit och är gravida. Det är okej att känna att man inte orkar, det är okej att vilja få graviditeten överstökad - särskilt om man som du väntar tvillingar. Alla mammor borde få höra att det är okej att inte vara starkast i världen jämt, att det är okej att inte orka och känna att allt kanske är lite för mycket för tillfället.
Du är sjukt duktig som kämpar på i alla fall!
Sanna, alla känner så ibland och av min erfarenhet då jag har en syrra som har tvillingar så känner man offta för att "ge upp" när man ahr en tvilling graviditet. Det där med storleksskillnaden behöver inte heller vara så farligt som man tror, enligt ul skulle syrrans ena tvilling tjej väga ca 1kg mindre än den andra 2dagar innan förlossningen men när dom föddes så skillde det precis 100gramm. Ta det lugnt och njut så mycket du kan. Njut av den "sista" ensamma tiden med Thyra och Andreas och var inte rädd för att be om hjälp man kan inte klara av allt hela tiden.
Kram och lycka till Puma Grane
